Vi är inte som vi var förr och vi går framåt med stora steg. Vi spränger berg och rusar fram igenom vardagen som tyfoner när vi egentligen borde stanna upp och njuta av de små regndropparna som omsluter oss. Vi byter kanal och hoppas på något bättre men på tv visas det repriser och på radio växlar man mellan dåliga låtar och sämre. Så vi väljer att sätta på en film vi tycker om eller en skiva som lugnar oss. Vi lär oss att inte acceptera det som ges, utan ta vad vi vill ha.
Bland skuggor av det förflutna hittar vi vägen ut och inser att vi är inte som dem, vi är bättre och vi kan bättre. Vårt sammanhang ger liknande situationer en annan utgång och vi måste lära oss att vi är annorlunda. Inte bättre och inte sämre, enbart annorlunda. Håll min hand, se mig i ögonen och ge mig morgondagen. Ge mig ett liv. Ett som vi formar tillsammans och som vi lägger grunderna för.
