Vi går på nya stigar och upptäcker nya färger. Vi målar om vår världsbild och placerar oss själva där vi vill vara: i ett rum utan väggar, i ett hav utan botten, i en himmel fylld av exploderande raketer.Vi håller varandras hjärta och går med bestämda steg mot något som enbart kan bli bra. Vi har inget val.
Vi saknar, vi älskar och vi faller. In i ett nät av strömmande känslor och heta kvällar.
Sunday, 31 July 2011
Wednesday, 13 July 2011
Om detta Grekland..
Man går inte i pension när man är 50. Man tjänar orimliga summor och visst betalar man skatt. Man har inte alltid 14 månadslöner och ens arbetsdag är inte på 6 timmar.Om du inte är kommunalt anställd med bra avtal eller politiker. De som jag känner lever annorlunda.
Föräldrar som sparar varje cent för att deras barn ska kunna studera och kunna unna sig lite glädje under de åren som de spenderar på universitetet. Familjer vars föräldrar har två jobb för att de ska kunna unna sig något mer än basbehoven hemma. Barn som hjälper deras föräldrar med boskapen och plockar oliver från barnsben eller som bär säd under sommaren. Ungdomar som aldrig får semester för att familjeföretaget behöver arbetskraft jämt och ständigt.
Egenföretagare (i detta fall bönder) som tar en kaffe mitt på blanka dagen för att de behövde en paus. på landsbygden jobbar man flitigt men man är ändå herre över sin tid, eller något sådant. Och jag saknar det. Jag saknar att man inte bara kan ta en lunch på 3 timmar och sen gå tillbaka till jobbet. Eller att man kan luncha nånstans där ingen stressar maten igenom halsen på en.
Det är något speciellt med att inte ha vatten eller el på 3 dagar. Att få gå till brunnen för att hämta dricksvatten eller att behöva äta middag med tända ljus för att lyset inte fungerar. De tär något speciellt med att hämta posten som alla hunnit öga igenom. Det är något oerhört irriterande att alla pratar i ryggen på varandra men när man väl behöver hjälp så finns den alltid en dörr bort.
Rösten på andra änden av linjen sade att alla har det bra. Folk spenderar lika mycket pengar nu som förut. Det spelar ingen roll om folk demonsterar på gator och torg, man måste ju ta sig en kopp kaffe o värmen. Och jag hejar på detta beteende! För livet är för kort för att man inte ska njuta av det trots en landskris!
Föräldrar som sparar varje cent för att deras barn ska kunna studera och kunna unna sig lite glädje under de åren som de spenderar på universitetet. Familjer vars föräldrar har två jobb för att de ska kunna unna sig något mer än basbehoven hemma. Barn som hjälper deras föräldrar med boskapen och plockar oliver från barnsben eller som bär säd under sommaren. Ungdomar som aldrig får semester för att familjeföretaget behöver arbetskraft jämt och ständigt.
Egenföretagare (i detta fall bönder) som tar en kaffe mitt på blanka dagen för att de behövde en paus. på landsbygden jobbar man flitigt men man är ändå herre över sin tid, eller något sådant. Och jag saknar det. Jag saknar att man inte bara kan ta en lunch på 3 timmar och sen gå tillbaka till jobbet. Eller att man kan luncha nånstans där ingen stressar maten igenom halsen på en.
Det är något speciellt med att inte ha vatten eller el på 3 dagar. Att få gå till brunnen för att hämta dricksvatten eller att behöva äta middag med tända ljus för att lyset inte fungerar. De tär något speciellt med att hämta posten som alla hunnit öga igenom. Det är något oerhört irriterande att alla pratar i ryggen på varandra men när man väl behöver hjälp så finns den alltid en dörr bort.
Rösten på andra änden av linjen sade att alla har det bra. Folk spenderar lika mycket pengar nu som förut. Det spelar ingen roll om folk demonsterar på gator och torg, man måste ju ta sig en kopp kaffe o värmen. Och jag hejar på detta beteende! För livet är för kort för att man inte ska njuta av det trots en landskris!
Monday, 11 July 2011
11 dagar..
Vice kårordförande på Göta studentkår med studiesocialt ansvar. Som jag längtat. Sen 2007 faktiskt. Inte just efter Göta studentkår då utan att vara den som har det studiesociala ansvaret på min kår. 4 år efteråt är jag precis där jag alltid velat vara. Äntligen.
Det har bara varit 11 dagar och det känns helt rätt. Precis som allt annat här i livet. Och jag har 354 dagar kvar. Och det känns bra, så jäkla bra.. Och bara en sådan sak måste ju vara positivt rätt igenom..
Det har bara varit 11 dagar och det känns helt rätt. Precis som allt annat här i livet. Och jag har 354 dagar kvar. Och det känns bra, så jäkla bra.. Och bara en sådan sak måste ju vara positivt rätt igenom..
Sunday, 3 July 2011
Almedalen #1
"Det är där twittrare träffas på riktigt" sade hon i Göteborg och jag har nu kommit fram till att hon hade alldeles rätt. Mitt 3G nät går inte att använda för att alla använder sig av sociala medier. Det var kul så länge mobilen höll igång. Nu är jag tillbaka i början på 00- talet där man hade mobiltelefoner just för att kunna ringa eller smsa varandra. Oerhört skönt på ett sätt oerhört exkluderande på andra.
Kalendern är full av seminarier som har främst med högre utbildning att göra men även seminarier om jämställdhet, sex och samlevnad och lärarprofessionen. Allt ska med i programmet och för att inte glömma det viktigaste av allt partiledartalen som ges varje eftermiddag. Dem ska man gå på, lyssna och sen bilda sig en uppfattning om varje partiledare. Eller deras partier då det är dem de representerar.
Det är många intryck denna veckan. Redan har tankar och ideer börjat ta form i mitt lilla huvud och jag är rädd för att när dessa väl landar så kommer jag inte att tycka om allihopa. Men så är det när man utvecklas: man kan inte stoppa sig själv och man får lära sig att antingen gilla läget eller utvecklas åt det håll man gillar...
Det jag ännu en gång får bekräftat om mig själv är att jag bjuder på mig själv mer än vad som egentligen är nödvändigt och behövligt. Det jag inte tycker om är att jag i vissa sammanhang blir för tyst för jag känner att här är det ingen ide att slösa på saliv och syre för vad jag än säger kommer dunsa tillbaka som om jag pratade mot en vägg.. Det kanske är då man borde ta i.. Det är väl därför man är i Almedalen?
Kalendern är full av seminarier som har främst med högre utbildning att göra men även seminarier om jämställdhet, sex och samlevnad och lärarprofessionen. Allt ska med i programmet och för att inte glömma det viktigaste av allt partiledartalen som ges varje eftermiddag. Dem ska man gå på, lyssna och sen bilda sig en uppfattning om varje partiledare. Eller deras partier då det är dem de representerar.
Det är många intryck denna veckan. Redan har tankar och ideer börjat ta form i mitt lilla huvud och jag är rädd för att när dessa väl landar så kommer jag inte att tycka om allihopa. Men så är det när man utvecklas: man kan inte stoppa sig själv och man får lära sig att antingen gilla läget eller utvecklas åt det håll man gillar...
Det jag ännu en gång får bekräftat om mig själv är att jag bjuder på mig själv mer än vad som egentligen är nödvändigt och behövligt. Det jag inte tycker om är att jag i vissa sammanhang blir för tyst för jag känner att här är det ingen ide att slösa på saliv och syre för vad jag än säger kommer dunsa tillbaka som om jag pratade mot en vägg.. Det kanske är då man borde ta i.. Det är väl därför man är i Almedalen?
Subscribe to:
Comments (Atom)