"Det är där twittrare träffas på riktigt" sade hon i Göteborg och jag har nu kommit fram till att hon hade alldeles rätt. Mitt 3G nät går inte att använda för att alla använder sig av sociala medier. Det var kul så länge mobilen höll igång. Nu är jag tillbaka i början på 00- talet där man hade mobiltelefoner just för att kunna ringa eller smsa varandra. Oerhört skönt på ett sätt oerhört exkluderande på andra.
Kalendern är full av seminarier som har främst med högre utbildning att göra men även seminarier om jämställdhet, sex och samlevnad och lärarprofessionen. Allt ska med i programmet och för att inte glömma det viktigaste av allt partiledartalen som ges varje eftermiddag. Dem ska man gå på, lyssna och sen bilda sig en uppfattning om varje partiledare. Eller deras partier då det är dem de representerar.
Det är många intryck denna veckan. Redan har tankar och ideer börjat ta form i mitt lilla huvud och jag är rädd för att när dessa väl landar så kommer jag inte att tycka om allihopa. Men så är det när man utvecklas: man kan inte stoppa sig själv och man får lära sig att antingen gilla läget eller utvecklas åt det håll man gillar...
Det jag ännu en gång får bekräftat om mig själv är att jag bjuder på mig själv mer än vad som egentligen är nödvändigt och behövligt. Det jag inte tycker om är att jag i vissa sammanhang blir för tyst för jag känner att här är det ingen ide att slösa på saliv och syre för vad jag än säger kommer dunsa tillbaka som om jag pratade mot en vägg.. Det kanske är då man borde ta i.. Det är väl därför man är i Almedalen?
