Man går inte i pension när man är 50. Man tjänar orimliga summor och visst betalar man skatt. Man har inte alltid 14 månadslöner och ens arbetsdag är inte på 6 timmar.Om du inte är kommunalt anställd med bra avtal eller politiker. De som jag känner lever annorlunda.
Föräldrar som sparar varje cent för att deras barn ska kunna studera och kunna unna sig lite glädje under de åren som de spenderar på universitetet. Familjer vars föräldrar har två jobb för att de ska kunna unna sig något mer än basbehoven hemma. Barn som hjälper deras föräldrar med boskapen och plockar oliver från barnsben eller som bär säd under sommaren. Ungdomar som aldrig får semester för att familjeföretaget behöver arbetskraft jämt och ständigt.
Egenföretagare (i detta fall bönder) som tar en kaffe mitt på blanka dagen för att de behövde en paus. på landsbygden jobbar man flitigt men man är ändå herre över sin tid, eller något sådant. Och jag saknar det. Jag saknar att man inte bara kan ta en lunch på 3 timmar och sen gå tillbaka till jobbet. Eller att man kan luncha nånstans där ingen stressar maten igenom halsen på en.
Det är något speciellt med att inte ha vatten eller el på 3 dagar. Att få gå till brunnen för att hämta dricksvatten eller att behöva äta middag med tända ljus för att lyset inte fungerar. De tär något speciellt med att hämta posten som alla hunnit öga igenom. Det är något oerhört irriterande att alla pratar i ryggen på varandra men när man väl behöver hjälp så finns den alltid en dörr bort.
Rösten på andra änden av linjen sade att alla har det bra. Folk spenderar lika mycket pengar nu som förut. Det spelar ingen roll om folk demonsterar på gator och torg, man måste ju ta sig en kopp kaffe o värmen. Och jag hejar på detta beteende! För livet är för kort för att man inte ska njuta av det trots en landskris!
