Det som en gång varit kommer aldrig bli igen. Trots detta klumpar det sig i magen när det förflutna ser en i ögonen och ler. För det förflutna gör att du aldrig glömmer. Förlorade vänner, älskare och familjemedlemmar. Det påminner om sparkar, kyssar, slag och kramar. Glittrande ögon, leende läppar och varma händer. Kalla nätter och ljuva sommardagar. Det påminner om tiden du inte fanns med i bilden, då livet var ljuvt någon annanstans utan dig. Perspektivet blir skevt och tankarna suddiga. Ordet "om" fastnar på läpparna och du står i stormen av känslor som du trodde var för längesen begravda. Ibland väcks känslor du aldrig trodde du kunde ha.
Jag accepterar det förflutna och det som en gång varit. Jag drömmer om det som en gång kommer att bli. Jag gråter över det som aldrig kommer att bli.
