Detta me rykte..

Slutar det nånsin? Sluta man någonsin? Att bry sig. Att döma. Att bli dömd. Tröttheten på världen sprider sig från huvudet ner till tårna och in i själen. Vad spelar det för roll? Vad jag, han, hon, de, vi gör idag? Imorgon finns vi inte kvar i denna värld av fylla. Vi lämnar dimman för att gå vidare. Där ingen känner en. Till nya äventyr med det förflutna i backspegeln.

Fråga mig inte om jag mår bra när jag är glad. Fråga mig inte om jag är nöjd när jag ler. Säg inte att mitt rykte bör tas i beaktande när jag inte gör något som skadar det. Dessutom kan du inte skada någon som inte finns. Fråga mig när jag är arg, ledsen och frustrerad. Men gör mig inte arg, ledsen och frustrerad för att du bryr dig. Berätta för den personen att något inte stämmer. Håll mig om ryggen och låt skitsnacket gå. Jag behöver inte veta vem eller hur. Folk som känner mig gillar mig och vet vad jag gör och varför.

Det behövs inte mycket. En fel blick, en fel gest, en fel person. Då kan mycket förändras. Man ska dock kunna släppa loss och ha kul. Jag ska inte behöva ursäkta mig för detta. Inte be om förlåt för att jag mår bra. Eller dåligt.

Kontentan: Det kommer alltid pratas. Man kommer alltid att höra. Men man mår alltid bättre av att slå dövörat till och skapa sig en egen uppfattning om personer.

Kropp, tankar och känslor..

Kroppen är tydlig. Tanken är förvirrad. Känslan är blandad. Den fysiska närheten underbar. Kropparna dras till varandra som magneter och blickarna säger mer än orden. Förvirringen är total. Vad är upp och vad är ner? Finns det rätt eller fel och vad är riktigt? Vad är dröm och vad verklighet? Vad vill jag, du och vi ha, egentligen? Känslorna är blandade. Ett hav av färger och de drar mig så att jag nästan går sönder. Det handlar om människor i min närhet men även om dig och mig.. Vad känner jag. Vad känner du.

Ingen av oss vågar. Ingen av oss vet.. Genom en tyst överenskommelse bildar vi barriärer. Genom små gester bygger vi broar. Orden hänger i luften och vi säger hej då stelt och ovant. Som om vi skulle vilja ha mer. Som om det fanns något att hämta mellan oss. Vi går framåt och bara väntar. Vi njuter av vad vi ger varandra. Vad detta nu är. Sms om att träffas. Pepp och hjälp. Vi njuter. Men ovissheten finns där. Vi testar vattnet. Men vågar inte dyka. Jag är inte redo för att dyka. Men du visar mig blandat. Du säger rött och signalerar grönt. '

Förvirrande för en flicka.

Jag släpper dig nu..

Glittrande ögon och stora leenden. Varma händer och heta känslor. Ord som inte kunde beskriva lyckan tillräckligt väl och månaderna bar flög förbi. Jag fick ont i magen och grät för jag skrattade så mycket. Solen kom och allting värmde. Spontana resor och planerade.

Djupa samtal i mörkret och drömmar som andades en i nacken. Visioner inom räckhåll och vi höll varann om ryggen. Vi hejade och vi stötte varandra. Du pratade om vad du ville förändra och hur du skulle göra det. Jag drömde om framtiden och vi pratade miljö, hållbar utveckling, lärande och katastrofer. I en värld med mycket elände slutade jag se ljuset och blev cynisk. I en värld då oljekatastrofer härjade tappade du lusten och stängde dörren.

Vi älskade och vi gav men vi fick inte tillräckligt. Förlorade i vardagen försvann nånting viktigt. Vi. Den jag lärde mig älska försvann och med den du.

Det tog ett tag att hitta mig själv igen. Men jag kan ännu inte hitta dig. Därför släpper jag dig fri. Därmed kan jag fortsätta älska dig för det du en gång gav mig..

Två år för sent!

Att ta beslut är svårt. Men när man väl fattat sitt beslut så är det enbart att köra. Hårt, med alla korten på bordet. Att våga ställa sig upp och tycka att någon fattat fel beslut. Att ställa sig emot någon och öppet tycka att man passar bättre än den. Att visa att man tycker att man räknas och att man kan göra skillnad.

Jag hade inget att förlora. Det kunde bara bli bättre. Det blev det. Nu ska jag bara se till att leva upp till förtroendet man gett mig. Det lär inte bli lätt. Men oerhört kul.

Glad över att få jobba även nästa år. Är vald till vice kårordförande med ansvar för studiesociala frågor. Två år senare!!

Men först ska man se till att detta verksamhetsåret tar slut..

Sjutton år gammal..

Det har gått fort. För fort. Det har nog varit roligt. Bra. Skönt. Okomplicerat. Härligt. Enkelt.

Att andas utan att det gör ont i bröstet. Att le utan fasad. Att ha ögon som glittrar som diamanter i den mörkaste av grottor. Att kliva fram utan att vara rädd för att falla. Frihetskänslan är total. Inga hinder. Inga moln. Himlen är klar och solen skiner så haven blir varma. Vårskriket är gjort och kärleken överallt.

Vissa kallar det vårkänslor. Kanske det. Jag tror det är så frihet smakar. Jag gillar det. Efter en hård vinter kommer det en lätt sommar som förbereds genom en underbar vår. Att veta vad man vill. Att ha vad man behöver. Att hitta utmaningar och sätta mål.

Drömmar har inga gränser och jag flyger bland färger som existerar djupt i min själ. Jag har hittat mig själv igen. Sjutton år gammal.