Glittrande ögon och stora leenden. Varma händer och heta känslor. Ord som inte kunde beskriva lyckan tillräckligt väl och månaderna bar flög förbi. Jag fick ont i magen och grät för jag skrattade så mycket. Solen kom och allting värmde. Spontana resor och planerade.
Djupa samtal i mörkret och drömmar som andades en i nacken. Visioner inom räckhåll och vi höll varann om ryggen. Vi hejade och vi stötte varandra. Du pratade om vad du ville förändra och hur du skulle göra det. Jag drömde om framtiden och vi pratade miljö, hållbar utveckling, lärande och katastrofer. I en värld med mycket elände slutade jag se ljuset och blev cynisk. I en värld då oljekatastrofer härjade tappade du lusten och stängde dörren.
Vi älskade och vi gav men vi fick inte tillräckligt. Förlorade i vardagen försvann nånting viktigt. Vi. Den jag lärde mig älska försvann och med den du.
Det tog ett tag att hitta mig själv igen. Men jag kan ännu inte hitta dig. Därför släpper jag dig fri. Därmed kan jag fortsätta älska dig för det du en gång gav mig..
