Bakom en skärm..

Vi gömmer oss bakom skärmar och pratar inte längre med varandra. Vi räknar vänner på facebook och bjuds in till fester där vi är överflödiga.. 348 vänner är på tok för många och jag ska rensa bort orimligt många när jag orkar.. och blir folk ledsna så får de bli det. Inte mitt problem. Jag samlar inte på vänner.

Jag inser sakta men säkert att jag inte bryr mig. om jag gör människor ledsna, arga, förvirrade eller glada. Då jag själv inte mår bra går jag in i ett destruktivt läge och anser att världen kan få må lika dåligt som jag själv. det må låta jävligt men så är det.

Jag behöver byta scen. karaktär. människor. Jag behöver byta mig själv..

legobitar

Det tar en stund. Innan du släpper fasaden. Innan du välkomnar någon på riktigt. Innan du visar dina färger. Det tar en stund. Men en dag släpper du ner ridån och låter föreställningen vara över.

Medmänniskan ser. Märker. noterar. ignorerar. Tills hon inser att det är verkligheten och inte bara en fas. Verkligheten. Egenskaperna. Hjälplösheten. Olikheterna. Tonerna. Färgerna. Det som klaffar och det som vi försöker forcera ihop. Men vi kan inte bygga med legobitar som inte passar ihop. Men kan vi byta runt?? Eller måste vi ändra på oss??

Dig och mig?? Måste vi anstränga oss och vara något vi inte är? Du och jag.

Published with Blogger-droid v2.0.4

En ficklampa..

Solen skiner men dess strålar når inte de mörkaste vrår. Damkornen flyger men i hörnen syns inte det som ingen kunnat städa bort. Tar du en ficklampa och lyser ser du allt som gårdagen lämnat kvar och du skrubbar lite extra hårt för att få rent. Det går inte alltid så du släcker ficklampan och glömmer vad som finns där.

Vi människor ser gärna vad vi vill se, det som är enkelt och vackert. det fula, det som stannar och det som egentligen måste bort, allt svåra bär vi med oss. Tills någon lyser oss med ficklampa och ser oss för den vi är på riktigt. det skrämmer mig..

When the sun rises where it sets..

Samma mönster. Samma färger. Samma nyheter. Samma jobb. När blir det en förändring?

Du vill förändra och se en annan i din spegel men det är alltid den gråa figuren som hälsar dig välkommen på morgonen. Var är färgen? Var är glädjen?

Du går på stan bland folk som hetsar till spårvagnen och tar en snabbfika för att säga att du har ett liv utanför din lägenhet. Var tog spontaniteten vägen? Var är galenskaperna?

Du kämpar dig fram på isen och du fumlar med nycklarna i trappuppgången. Du har plockat ner julpyntet och du ser bilder på din bästa vän i en bikini på en strand en helt värld ifrån dig. Vart är solen? Var är värmen?

Det kanske bara är vinter. Det kanske bara är jobbigt just nu. Eller så känner du att just denna månaden är det extra jobbigt för att du inser att blod är tjockare än vatten.

Att bli vuxen..

jag klarar nog inte av det. Jag vill inte. Jag vägrar.

Vuxna människor tror inte på tomten och de får hål i sina tänder. De vuxna ska tjäna pengar och slava, de ska spara för att köpa hus och för att försörja sina barn. Vuxna människor får inte skämta om sådant som är tabu och de ska alltid vara PK. Vuxna människor blir gamla, sjuka och oftast gråa.

Jag vill vara färgglad, dansa och leka och känna sanden mellan tårna även om det är februari och -20 grader utomhus. Jag vill åka pulka, skratta högt och vara arg på människor som söker maktpositioner och är över 50 år gamla. Jag vill äta fet mat utan att tänka på mitt kolesterol och dricka så mycket kaffe att jag måste spendera halva eftermiddagen på toaletten.

Jag vill inte ansvara för någon annan än mig. Inte för att jag inte skulle klara av det, för det skulle jag om jag tog mig i kragen, klädde mig i strukna skjortor och rena strumpor. Men jag vill ansvara för mig själv, mitt välbefinnande och mitt humör. För jag är ung, självisk och egoistisk.

För jag vill inte sluta drömma om att enhörningar finns och badar i regnbågens ljus tillsammans med älvor och dvärgar..

Your green tongue..

när du ljuger så blir din tunga svart. När du talar illa om folk blir den grön. Grönt är inte min färg så jag ljuger hellre än tala illa om någon. dessutom så känns det som om de som talar illa om folk talar illa om en själv också. Jag vill inte vara en sådan person.

Du kan berätta för mig hur dåligt det var förr och hur mycket bättre det är nu. Allt är ljusare. Du är gladare. Lyckan finns i bröstet och ögonen glittrar. Annat var det förr. och så börjar det talas om brustna hjärtan, dåliga omdömen och förfärliga människor som du hade i ditt liv. Jag kan tyvärr inte lyssna på allt detta utan att tänka på vad som händer den dagen jag inte har en roll i ditt liv.

ens förflutna är inte alltid vackert men varför tänka på det dåliga som varit istället för allt bra du varit med om? Alla lärdomar du fått och alla gånger du faktiskt varit lycklig?

Jag undviker människor med gröna tungor då jag blir till ett förflutet fortare än vad jag blir en framtid.

Om jag hade varit tvungen att välja..

mellan mina manliga bekanta vem jag skulle ta med mig på min examenssittning så hade jag valt Erik Hardselius. Johanna tittar på mig med skeptisk min och undrar varför.

-Jo en examenssittning ska vara fylld av spex, vrål och stoj. Människor ska skratta åt det förflutna och de ska se fram emot imorgon. de ska även kunna relatera till varandra och sin studietid. Tobias (sambon) hatar studenter och allt vad det innebär. Skulle inte vilja utsätta honom för en sådan plåga. Alec förstår sig inte heller på sådant men han skulle tycka det var kul. Surk skulle vara ett trevligt bordssällskap men vi är ju inte riktigt så nära. Erik är spexare, kan bjuda på sig själv, social och vet om sittningar. Och vi kan ha sjukt kul ihop.

Jag kan sakna Erik och hans lättsamhet ibland. Han är lite som jag, fast jag är ju såklart bättre. Men livet och kärleken gör inte alltid som vi tror. Jag är glad och lycklig trots att jag saknar människor från mitt förflutna.

Men på min examensfest så kommer Johanna vara min date och vi kommer ha otroligt kul tillsammans.. For sure!