Magen drar ihop sig och hjärtat dunkar. Tyngden varierar men det blir inte svårare än vanligt. Ibland syns det när man anstränger sig, när man lyfter extra mycket. Djupa andetag. Andas. Paus. Vila. Om igen.

Rak i ryggen och stabil med båda fötterna på marken. Ibland blir man trött och det känns som om man inte kan lyfta mer. Då vill man sluta och bara lägga av. Det är då ens vänner peppar: om igen. Snart är du framme och du kan lägga ifrån dig dina vikter. Men lite till måste du orka.
Och man fortsätter och hoppas att eländet ska ta slut.

Men livet tar inte slut så lätt. Nya tyngder läggs på och gamla tas av. Vissa bär man med sig livet ut om inte en större del av ens liv. Livet är som ett träningspass. Man blir starkare med tiden om man inte lägger av. Man orkar mer.

Så kämpa på. Man kan alltid hoppas att det blir lättare i framtiden..