Blottad. För ni vet allt. Ni har sett allt. Ni har hört allt. Ni har känt allt. Ni tar det som är mitt. Mina minnen läggs i en låda och stuvas långt in i en av hjärnans mörka vrår. För jag är blottad.
Naken. Ni har sett min hud och ni har sett dess sår. Ni har sett min själ och det den bär på. Ni har sett mig i solljuset där inget döljs. Jag gav er mina kläder.
Bestulen. På det som en gång var mitt och nu är ert. Men inte riktigt. Jag fick aldrig tillbaka mina kläder, lådan med minnen kommer glömmas. Referenser ogillas och vänskapen pressas. Bestulen på en vänskap som borde ha sett annorlunda ut. Som borde känts annorlunda.
Förbipasserad. För ni är mycket mer än jag. För ni förtjänar denna chans. För att jag älskar er sk jag se på. Förbipasserad för att jag inte finns med i er bild. För jag tillhör det förflutna.
Jag vill vara djurisk. Bli arg. Bli förbannad. Skrika. Men jag kan inte. Jag är glad. Jag måste vara glad. Jag älskar er för mycket för vår allas bästa..
