Känner mig oerhört liten när jag är stor. Känner mig oerhört stor när jag är liten. Jag kan mycket men jag har så mycket att lära mig. Därför fortsätter jag att söka mig till sammanhang där jag kan utvecklas ytterligare hur mycket detta än kräver utav mig.
Jag må vara trött, klaga och ha ofokuserad blick pga sömnbrist men jag har så otroligt roligt under tiden. Att trivas med det man håller på med är oerhört viktigt. Jag arbetar med människor jag tycker om och jag hittar guldkorn där jag borde hitta grus. Dagar som flyter förbi utan problem och dagar där man inte vet om eländet någonsin kommer att ta slut. Jag suckar högt då jag missar en festival pga arbete jag inte riktigt räknat med men ler då jaga tänker på vad detta arbetet kommer innebära.
Jag låter nog väldigt ego just nu men det är på tiden att se saker och ting från mitt egna perspektiv. Och jag kan tycka att mitt liv är ett hav där det kan pågå stormar, där regnet försöker piska ner vågorna och dess färg är djupt blå, nästan svart. Men när det är lugnt och azurblått och man bara kan njuta av lugnet då är det bra. Då har det landat och det har funnit sin plats..
